Chapter 2 - My leg.
Jag vaknade upp i ett mörkt rum. Jag låg i en hård säng. Det fanns bara sängen en tv, och ett bord.
Jag visste inte vart jag var. Jag hade nålar i armarna, det sved.
Dörren öppnades, det kom in en lång man. "Jaså så du har vaknat" sa han och flinade. "Ja?" sa jag osäkert.
"Fred" sa han och sträckte fram sin hand. "Yasmine" sa jag och skakade hans hand.
"Du har blivit påkörd av en bil, och vi skulle behöva ta ett litet blodprov i ditt finger."
Jag suckade till. Jag som hatade blodprover.
"Du har inte så allvarliga skador men du har nog brutit ditt ben, och kommer att få gå med kryckor"
Ännu värre, tänkte jag.
"När kommer jag att få åka hem?" frågade jag. "Om du har tur kommer du nog hem idag" svarade han med ett brett flin.
"Men.. Vart är min mamma?" Frågade jag oroligt. "Din mamma är på jobbet." Sa han och såg lite ledsen ut.
Jag blir påkörd, hamnar på sjukhus, har brutit benet, och mamma går till jobbet? Vadfan har jag för mamma!
"Jag går och hämtar tjejen som ska ta blodprov på dig"
Jag nickade.
Efter 5 minuter, kom en tjej med en sjukhus rock, och vita byxor in i rummet. Hon hållde i en apparat. Med en nål i. Jag såg säkert jätte rädd ut.
"Jennifer" Sa hon och skakade min hand. "Yasmine" svarade jag lågt.
"Min mamma åker och jobbar när jag hamnar på sjukhus.." sa jag försiktigt, jag var riktigt irriterad.
"Jag vet, hon sa att hon behövde pengarna, för att kunna försörja dig"
"Det säger hon alltid" svarade jag lågt, otroligt om hon hörde det.
Jag kände en tår börja rinna ner från min kind. Och doktorn tog tag i min hand.
"Du vet att det finns fosterfamilj va?" Jag ryckte till, "Tror du att jag ska bo i en fosterfamilj för att min mamma kämpar för att försörja mig!?" Skrek jag. "Jävla skitdoktor!"
Efter ett tag så tog hon tag i mitt finger. "Jag sticker nu" Sa hon, och jag kände ett stick i mitt finger.
Jag ryckte till. "Jag går och tittar värdet, tillbaka om max 10 minuter" Sedan försvann hon. Jag la mig ner och lutade huvudet mot kudden, och stängde försiktigt ögonen, det gjorde jätteont i mitt ben. Efter max 5 minuter, kom hon tillbaka. "Ditt värde var bra, villket betyder att du får åka hem idag!" sa hon glatt, som att hon ville slippa mig.
*
Efter ungefär 2 timmar, var jag hemma, på kryckor. Jag fick åka både buss och tåg. Mamma var inte hemma.
Det pep till i mobilen. "Mamma" Jag blev för en gångs skull ganska glad att se hennes namn lysa över hela skärmen. Men när jag öppnade meddelandet, blev jag lika sur igen.
" Hej gumman, doktorn ringde. Hörde att du fick åka hem idag! Är du hemma redan? Eller på väg? Du borde vara hemma nu. Ska bara tala om att jag slutar tidigare idag! Är hemma vid cirka 18.30 eller 19.00. Så kan vi prata lite! Hejdå, älskar dig. Puss & Kram. //Mamma.
Men jag blev ändå ganska glad att hon skulle sluta tidigare. Men tycker hon verkligen att 18.30 och 19.00 är tidigt?
Jag hoppade in i duschen, och tog på mig shorts och linne. Jag tittade på klockan, och den var 18.30.
Jag orkade inte vänta på mamma, så jag hoppade ner i sängen, och tog fram min laptop. Jag tittade både facebook, och twitter. Jag såg att Justin Bieber hade släppt ett nytt album "Under the mistletoe"
Jag lyssnade på några låtar med tyst volym. Jag hade verkligen inget emot honom. Men vem tror han att han är egentligen? Han är inte direkt kung.
Kommentarer
Postat av: J
sv: Låten heter Without you I'm nothing. Eric Saade :)
Trackback
